Etiskt dilemma

Hej vänner! Inser att jag tagit lite semester från bloggen, kommer börja uppdatera som vanligt igen när skolan drar igång. Hur mår ni och hur har ni det i värmen? Vädret har verkligen blivit sommarens "snackis" och jag är inte bättre/sämre jag. Ser hur tufft patienterna har det i denna värme och lyckan i deras ögon när man kommer med fläkten som stått inne på den nyss lediga patientsalen. 
 
Igår stötte vi på ett etiskt dilemma likt inget annat jag tidigare varit med om. Det kom in en svårt sjuk patient, likt så många andra patienter som vårdas på KAVA, diagnostiserad med fri gas i buken och misstänkt ulcus perforans (magsår med perforation). Tillståndet kan leda till både peritonit (pga. läckage av galla, bakterier etc.), sepsis, chock och slutligen död. Ulcus perforans kräver snabb vård, helst inom 6 timmar efter perforation för att öka chanserna till ett gott förfrisknande, något som patienten bestämt avböjde. Patienten tackade bestämt nej till all tänkbar undersökning och behandling såsom blodprovstagning, insättning av midline, kateterisering och allra mest, den extremt viktiga operationen. Patienten gick med nöd och näppe med på en CT- röntgen för att fastställa diagnos.
Jag har aldrig tidigare varit med om en mer frustrerande och svårförstådd situation på arbetet. Vi försökte på alla tänkbara sätt nå fram till patienten med information om den akuta situationen och varför en operation var absolut nödvändig, utan resultat. Ni som läser till sjuksköterska minns säkert alla gånger man läst om vikten av att försöka förstå och sätta sig in i patientens situation, tänk & resonemang. Denna gång var det nästintill omöjligt. Att förstå patienters rädsla för komplikationer rörande operation eller stark tro på alternativ medicin etc. kan jag förstå men inte till den grad att kroppen är nära på att ge upp. 
Funderar på vad jag kan ta med mig från denna svåra och komplicerade situationen. Möjligtvis kunskap i hur man försöker nå fram till patienter som egentligen inte vill ha vård. Även om varje situation och anledning till avböjande är unik lärde jag mig en hel del. För patienten blev slutet gott tack och lov men med ett försvårat sjukdomsförlopp. 
 
Nu ska jag ta en kopp te och sen hoppa i säng hyfsat tidigt, helgen består av inhopp på MAVA.
Ha en fin fredagkväll! 
 
 
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback

Hejsan! Mitt namn är Marie och studerar sjuksköterskeprogrammet vid Ersta Sköndal Högskola i Stockholm. Här skriver jag om min resa mot mitt framtida yrke. Allt i från den klassiska tenta-bubblan, spännande kurslitteratur, toppar och dalar och allmänt härliga stunder som man så ofta upplever som student. Finns det några frågor eller funderingar får du gärna mejla mig på: marie.nordquist@hotmail.com eller kommentera ett inlägg så ska jag försöka ge ett så bra svar som jag kan.