Ibland behöver man påminnas.

Hej på er! 
Jag jobbar på KAVA i helgen och OM det har varit skönt att släppa uppsatsen några dagar. Veckan har känts stressig. Bland annat plockade vi bort några artiklar som vi inte längre tyckte gav resultat och letar nu lite nya. Tre steg fram, två tillbaks ungefär. Upplägget med resultatdelen har även varit lite klurig. Vi valde att presentera resultatet med hjälp av teman och subteman som var allt annat än enkelt att få till.
 
Annars då? Jobbar ju som sagt på KAVA fre-sön och gick dubbelpass i lördags. Många timmar med bästa kollegorna dvs. :) Jag upplever ofta att arbete med sjukvård påminner och ger många nya perspektiv på livet. Perspektiv som ibland glöms bort under stress, höga prestationskrav och vid eventuell materialism. Igår uttryckte en patient under ett lång samtal: Marie, idag var det min födelsedag, men idag var det även dagen jag fick reda på att jag har obotlig cancer. Det patienten menade är att livet inte stannar upp för något och det gäller att ta vara på det så mycket det bara går. Där och då och med omvägarna med C-uppsatsen i huvudet, behövde jag påminnas. Det riktigt sög till i magen. Det enda jag kunde ge tillbaks var förvissning om att jag lyssnat och tagit in budskapet. Vi firade födelsedagen med en sväng förbi pressbyrån. Tankeställare.
 
 
 
 
 
 



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback

Hejsan! Mitt namn är Marie och studerar sjuksköterskeprogrammet vid Ersta Sköndal Högskola i Stockholm. Här skriver jag om min resa mot mitt framtida yrke. Allt i från den klassiska tenta-bubblan, spännande kurslitteratur, toppar och dalar och allmänt härliga stunder som man så ofta upplever som student. Finns det några frågor eller funderingar får du gärna mejla mig på: marie.nordquist@hotmail.com eller kommentera ett inlägg så ska jag försöka ge ett så bra svar som jag kan.