Godkänd praktisk examination.

Hej! Jag sitter på tåget påväg hem från Trollhättan. Examinationen blev godkänd och kändes riktigt bra! Så härligt. Hade varit mindre kul att behöva åka ner enbart för att göra omtenta. Vi examinerades i två olika patientfall vilka var antingen trauma, akutmottagning med inriktning kirurgi eller akutmottagning med inriktning medicin. Första fallet var febril kvinna med sänkt medvetande, infektions och sepsis relaterade symtom medan andra fallet bestod av bilolycka och en medvetslös man med misstanke om pneumothorax. Spännande fall och himla kul upplägg. 

(null)





Tentabubblan.

Hej från tentabubblan! 
Varvar C-uppsats med A-E, instuderingsfrågor och förberedelser inför artikelseminarium. På torsdag har jag den praktiska examinationen på Högskolan Väst och på fredag väntar mittseminarium för C-uppsatsen på Ersta och första opponeringen samt responderingen (vi kommer opponera & respondera två gånger). Så kul! 
 
Gällande C-uppsatsen skriver vi just nu på reslutatdelen vilket känns som den mest intressanta och även mest utmanande delen av hela arbetet.
Pluggandet inför tentorna i akutsjukvårdskursen känns än så länge bra *peppar peppar*. Kommer däremot behöva lägga ännu mer fokus åt det hållet nu sista dagarna innan praktiska examinationen. Salstentan är om två veckor och går allt som det ska (*peppar peppar* igen, vidskeplig jomenvisst) är jag även då färdig med kursen.
 
 



Skäms, Kalla fakta.

Såg Kalla fakta om Lilla Erstagården härom kvällen och hade inte lite svårt att somna efteråt. Så upprörd!
Jag hoppas, verkligen hoppas, att svenska folket använde sig av kritiskt tänkande när och om dom såg programmet.
 
Känner inte att jag har tillräckligt med kunskap om lilla E för att kunna försvara deras verksamhet till fullo men det behövs inte speciellt mycket kritiskt tänkande för att inse att Kalla fakta drar alldelse för många förhastade slutsatser och vrider enormt på sanningen! Det programmet påvisar är Kalla faktas okunskap kring palliativ vård, något som sträcker sig långt ifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.
  
Lisa Magnussons kommentar i DN är mer än värd att dela: 
 
Barnkliniken Lilla Erstagården svälter barn till döds för att göra ekonomisk vinst. Det är den tes som drivs i tisdagens ”Kalla fakta”. Det gäller förstås att man har ordentligt med bevis om man ska föra fram ett sådant påstående. Det har inte ”Kalla fakta”. Programmet är intet mer än ett enda långt pusslande av bitar som frammanar den insinuanta bilden av en klinik som försöker få barn att dö. Men i slutänden finns där inget alls som stödjer denna oerhörda anklagelse. 

 

Bytte Lilla Erstagården plötsligt chef för fem år sedan? Ja. 

 

Präglades arbetsplatsen av en dålig personalkultur? Ja, framför allt under de första veckorna med den nya chefen, tycks det. 

 

Har verksamheten också haft inofficiella besparingskrav på sig? Det verkar så. Flera remissinstanser, däribland Astrid Lindgrens sjukhus, ska åtminstone ha vittnat om att Lilla Erstagården avslagit remisser med motiveringen att patienterna är för vårdkrävande. 

 

Lilla Erstagården är ju en alldeles särskild sorts barnklinik. Den är ett hospis, det vill säga en plats dit svårt sjuka barn kommer när det inte finns mycket mer att göra för dem. ”Slutstationen”, som ”Kalla fakta” kallar den. Det blir därför vilseledande när reportern talar om ”en kultur där man inte gör allt man kan för att rädda ett barns liv”. Detta är inte ett hospis uppgift. Där är man bortom den främsta av läkarvetenskapens uppgifter: att bota. I stället handlar det om att lindra, och trösta. 

 

Situationen är utsatt, och det är inte konstigt att en del föräldrar är upprörda, vill att det på något sätt ska göras mer. Ingen vill släppa taget om sitt barn, det går emot alla naturlagar. Kanske är det också så att Lilla Erstagården har brustit på något sätt i sitt arbete. Men det framkommer i ”Kalla fakta” inget, absolut inget, som tyder på att det i så fall skulle ha skett medvetet och systematiskt. 

 

Inte heller finns några tecken på att kliniken svält barn till döds. Mat slutar man ge när en redan döende patient bara har obehag av den: krampar, kräks, inte kan andas. Detta är helt i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer för vård i livets slutskede. Och självklart är det hemskt. 

 

Barn ska inte dö. De får inte! Men det sker ändå. Det må vara svårt att acceptera, men det är inte skäl att riva upp sår hos alla de familjer som tycks ha haft det så bra på Lilla Erstagården som det bara går, inte skäl att väcka tvivel hos de anhöriga: ”Borde vi ha gjort mer, kämpat mer?” Inte skäl att hänga ut dem som har ett av de tyngsta jobb en människa kan ha: att finnas där för barn som dör. 

 

Detta är ren sensationsjournalistik, och det är uselt. ”Kalla Fakta” borde skämmas. 

Lisa Magnusson, DN. 





Hejsan! Mitt namn är Marie.
Jag studerar termin 5 på sjuksköterskeprogrammet vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola i Stockholm.
Här skriver jag om min resa mot mitt framtida yrke. Allt ifrån den klassiska tenta-bubblan, spännande kurslitteratur, toppar och dalar till allmänt härliga stunder som man så ofta upplever som student. Finns det några frågor eller funderingar får du gärna mejla mig på: marie.nordquist@hotmail.com eller kommentera ett inlägg så ska jag försöka ge ett så bra svar som jag kan.