Sista dagarna av sommaren.

Jag har två dagar kvar på KAVA. Var tog dessa 10 veckor vägen? Veckorna har känts som dagar och jag har lärt mig så jäkla mycket! Är så glad över alla underbara kollegor som blivit nära vänner och patienter som jag mött i sommar! <3
Jag har jobb fram till fredag och ska sen ta helgen till att ladda inför den nya terminen som börjar på måndag. Lika ledsen som jag är över att inte längre jobba heltid på KAVA, lika glad är jag över att börja plugga igen. Den känslan hörrni, den är inte dum!
 
 
 
 
 



Dagarna på MAVA och förlängd anställning på KAVA

Har jobbat färdigt mina två pass på MAVA, gick toppen. Kände mig till en början lite lätt förvirrad bland alla nya korridorer (avdelningen innehåller både MAVA, MIMA och AVA), JIT-förråd och var diverse uppstartsmöten och läkarronder skulle hållas men när jag väl lärde mig det rullade allt på. Dagarna kan sammanfattas med: lugnt och skönt. Det har varit stabila patienter med NEWS x sällan, lättare omvårdnad, någon VUM, ett kapillärt CRP, en blodgas, städ av sköljarna och samtal med patienterna. Härligt med sånna dagar ibland! 
 
Imorgon går jag in på min näst sista vecka på KAVA. Sommaren har gått så sjukt snabbt men har härligt nog fått förlängd anställning och kommer jobba så mycket jag bara hinner även när terminen börjat. Riktigt glad för det! Aldrig känt mig så hemma på ett arbete som på KAVA och med världens finaste kollegor. <3 Till veckan har vi dragit ihop en AW som ett mysigt avslut på sommaren.
 
 
 
 
 
 
 



Etiskt dilemma

Hej vänner! Inser att jag tagit lite semester från bloggen, kommer börja uppdatera som vanligt igen när skolan drar igång. Hur mår ni och hur har ni det i värmen? Vädret har verkligen blivit sommarens "snackis" och jag är inte bättre/sämre jag. Ser hur tufft patienterna har det i denna värme och lyckan i deras ögon när man kommer med fläkten som stått inne på den nyss lediga patientsalen. 
 
Igår stötte vi på ett etiskt dilemma likt inget annat jag tidigare varit med om. Det kom in en svårt sjuk patient, likt så många andra patienter som vårdas på KAVA, diagnostiserad med fri gas i buken och misstänkt ulcus perforans (magsår med perforation). Tillståndet kan leda till både peritonit (pga. läckage av galla, bakterier etc.), sepsis, chock och slutligen död. Ulcus perforans kräver snabb vård, helst inom 6 timmar efter perforation för att öka chanserna till ett gott förfrisknande, något som patienten bestämt avböjde. Patienten tackade bestämt nej till all tänkbar undersökning och behandling såsom blodprovstagning, insättning av midline, kateterisering och allra mest, den extremt viktiga operationen. Patienten gick med nöd och näppe med på en CT- röntgen för att fastställa diagnos.
Jag har aldrig tidigare varit med om en mer frustrerande och svårförstådd situation på arbetet. Vi försökte på alla tänkbara sätt nå fram till patienten med information om den akuta situationen och varför en operation var absolut nödvändig, utan resultat. Ni som läser till sjuksköterska minns säkert alla gånger man läst om vikten av att försöka förstå och sätta sig in i patientens situation, tänk & resonemang. Denna gång var det nästintill omöjligt. Att förstå patienters rädsla för komplikationer rörande operation eller stark tro på alternativ medicin etc. kan jag förstå men inte till den grad att kroppen är nära på att ge upp. 
Funderar på vad jag kan ta med mig från denna svåra och komplicerade situationen. Möjligtvis kunskap i hur man försöker nå fram till patienter som egentligen inte vill ha vård. Även om varje situation och anledning till avböjande är unik lärde jag mig en hel del. För patienten blev slutet gott tack och lov men med ett försvårat sjukdomsförlopp. 
 
Nu ska jag ta en kopp te och sen hoppa i säng hyfsat tidigt, helgen består av inhopp på MAVA.
Ha en fin fredagkväll! 
 
 
 
 



Tidigare inlägg

Hejsan! Mitt namn är Marie.
Jag studerar termin 5 på sjuksköterskeprogrammet vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola i Stockholm.
Här skriver jag om min resa mot mitt framtida yrke. Allt ifrån den klassiska tenta-bubblan, spännande kurslitteratur, toppar och dalar till allmänt härliga stunder som man så ofta upplever som student. Finns det några frågor eller funderingar är ni varmt välkomna att mejla mig på: marie.nordquist@hotmail.com eller kommentera ett inlägg så ska jag försöka ge ett så bra svar som jag kan.